EFS tidning Budbäraren gör nu i augusti ett temanummer inför kyrkovalet 15 september, kanske inte helt okontroversiellt inom EFS som ju är en ganska fristående lekmannarörelse inom Svenska kyrkan. Jag fick möjligheten att vara med i ett reportage, och artikeln blev större än jag trodde och också ovanligt bra! Tyvärr kan jag inte länka till den, av någon anledning kommer jag inte in på EFS websida så jag vet inte om den ligger på nätet, men här kommer i varje fall en inscannad version. Bilderna är privata och bör inte ställa till några problem upphovsmannamässigt i varje fall. Texten är alltså från gamla goda Budis och författad av den mycket trevlige journalisten Viktor Jonsson :-)
Till hösten kommer jag alltså att vårda mig själv lite mer än tidigare, åtminstone som det ser ut just nu. Efter över tio års arbete som politisk sekreterare utan en enda kompetensutvecklingsinsats så törstar både själen och intellektet efter näring! Man vet aldrig, dyker det upp ett jobb (och det kanske det gör) där jag känner att jag kan bidra med något värdefullt, så får vi se var jag landar (jag har mina önskningar men dem behåller jag än så länge för mig själv). Jag ställer nog ganska höga krav på ett arbete, inte när det gäller lön, flådiga arbetsplatser, positioner, förmåner eller annan ytlighet, utan det handlar mer om att jag måste kunna ställa upp på vad som händer rent etiskt, moraliskt och ideologiskt. Annars blir det en inre konflikt som jag inte mår bra av. Det är en sida av mig som jag vet är oerhört stark och betydelsefull för mitt välbefinnande. Förljugna miljöer, dolda agendor och motstånd mot att låta människor utvecklas och blomma ut är sådant jag inte trivs med, så det är sådant jag måste undvika.
Nu börjar hösten, och jag ska trampa nya stigar, både bildligt och bokstavligt. Det blir naturligtvis ett ekonomiskt avbräck, fallskärmar för politiska sekreterare är ett okänt begrepp liksom politikerpensioner, och lika bra är väl det för någon som funkar som jag ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar